Puls 94%

En bra träningskväll idag. Började med 2 km på löpbandet i lite bättre fart 13,0-13,5 km/h. Sen körde jag spinningpass som Per höll. Där gav jag verkligen en växel till mot vanligt och var stundtals högt och länge i hög puls. Kommer inte ihåg när jag senast var uppe i 94% av min maxpuls (178 slag/min). Sen fick det även bli Spin Express pass som Pernilla höll. Det var också mycket bra pass och även här gick det kanonbra idag. Som avslutning blev det 8x2 min intervaller på löpbandet med hastighet 14,0 km/h. Börjar vänja benen vid lite högre fart och kan nog öka lite till nästa vecka. 

Träning:

Löpband  2 km (9 min 48 sek)

Spinning  55 min

Spin Express  30 min

Löpband intervall  8x2 min (14,0 km/h), vila 70 sek mellan varje. 

8 km jämnt tempo

Kvällen blev ett pass på löpbandet hemma och en konstant fart på 10,0 km. Sträckan blev 8 km. Får ju inte öka för mycket åt gången nu. Allt kändes lugnt och fint iaf. Nu laddar jag för en lite hårdare vecka. 

Träning:

Löpband  8 km

Löpband 6 km

Första löpningen efter IM. Blev ett pass på löpbandet hemma. Har ju inte vågat köra någon fart alls innan pga knäproblemen som varit. Provade och ökade lite idag och det känns skönt och få upp farten lite även om det fortfarande är långt kvar till mina mål. Körde 6 km med ändring av farten varje kilometer (10,0-11,0-12,0-11,5-11,0-10,0 km/h). 

Träning:

Löpband  6 km

Lite lite hårdare

Fick bli ett spinningpass idag också eftersom känslan efter igår var ganska bra. Körde inte på fullt men ändå betydligt hårdare än igår. Det var ett puls intervall spinningpass där vi körde 6 st 3 min 30 sek intervaller med vila på 90 sek mellan. Var uppe i puls 80-85% första fyra och några procent lägre i slutet. Det var Hanna B som höll passet idag. 

Träning:

Spinning Activio puls  45 min

Första passet

Ikväll blev det första passet efter Ironman Kalmar. Det fick bli ett spinningpass som Sofia höll. 90 sekunders intervaller och en backe med 10 steg upp och samma neråt 1 min varje steg. En lugn början eftersom det var en total urladdning förra lördagen. Men det kändes bra idag att vara igång lite smått denna veckan för att köra hårdare nästa vecka. Höll mig medvetet under 75% puls hela passet.

Måste även tacka alla som gratulerat till min efterlängtade IM målgång. Ofattbart stöd av såväl Proffsen i loppet och alla andra som läst min race rapport eller varit där. 

Träning:

Spinning själv 30 min

Spinning  55 min

BJÖRN - "YOU ARE AN IRONMAN"

IRONMAN KALMAR SWEDEN 2015

Ja jag måste börja med att säga att äntligen har jag klarat min första IRONMAN!!

Sjukt och helt ofattbart att det gick trots alla motgångar. Men vi tar det från början nu:

Problem med knä i Vansbro Triathlon (Halv-IM distans) där jag fick halta mig fram 2 mil på löpningen. Inte mycket bättre på Göta Kanal Triathlon (Olympisk) där jag också fick hålla igen pga känningar i knä och höft (bara två helger efter Vansbro ju). Veckorna innan Ironman nu var ren kaos i mitt huvud och många järnspöken gjorde att jag inte kunde sova. Försökte lägga mig allt från 20-24 tiden men somnade inte förrän runt 04-06 på morgonen. Sen svårt att träna när man sovit dåligt och fick även ont i magen några dagar som stoppade all form av träning. Men fick som tur var till ett pass på tre timmar lugn löpning på löpbandet en vecka innan IM-veckan började. Det gjorde att hoppet fanns kvar och provsprang även några kilometer i byn hemma. Hann även med lite mindre cykeltester innan jag bestämde mig för min Orbea Tempocykel, funderade ett tag på att ta min racer Look 486 men det fick bli "Bea". 

Måndag 10/8:

Vi hade hyrt stuga på Öland från söndagen innan loppet men Sanna och jag kom inte iväg hemifrån förrän på måndag morgon med bilen och började med att landa vid stugan som låg direkt efter bron på Joels Udde stugområde. På måndagen hann vi även med att ta en tur med bilen och körde hela banan som vi skulle cykla på Öland och en tur till köpstaden i Färjestaden för att klippa mig och sen mat på Arontorps. Promenad till stranden och campingen bredvid. Sovdags igen!

Tisdag 11/8:

Även denna natten hade jag svårt att somna trots sömntabletter. Mer och mer panik i huvudet för att hinna vända på dygnet innan lördag. Turligt nog så har jag min sötenosis Sanna som gör allt för mig och förstår hur viktigt ett sådant här lopp är för mig. Denna tisdag fick bli en heldag semester och vi körde runt stora delar av mellersta/norra Öland och bara hade det soft hela dagen. Besökte bland annat diverse handelsbodar och outlet tält, Bengts Minizoo (han från Bonde söker fru), Evas Kroppkakor, Böda Sand. Vi åt ostkaka med strutsägg i på en strutsgård också. Mycket trevlig dag och var nog bra att få släppa tankarna lite. Somnade fort sen ganska tidigt. 

Onsdag 12/8:

Så underbart att äntligen ha sovit normalt en natt och gick upp tidigt. Vi började med att hämta Emilia som tagit bussen till Kalmar och sen dags för incheckning på Expot i Kalmar. Nummerlappar och armband m.m. Sen även lite koll hos alla utställare och lite IM-kläder inhandlades. En god bit mat inne vid larmtorget och sen åkte vi hem till Karlskrona för att packa det sista och hämta husbilen också. Skönt med en natt sömn i egna sängen. Somnade bra igen!

Torsdag 13/8:

Helt utvilad andra dagen i rad. Orken börjar komma tillbaka i kroppen. Men nu är det bara två dagar kvar till race! Torsdagen började vi med att lämna husbilen vid stugan på Öland och sen åkte vi till Välkomstbankett/Race-Briefing. Mycket trevligt och god mat. Nu känns det att raceday närmar sig på riktigt. Direkt mot Öland efter det och denna natten sov jag själv i husbilen för att få bästa möjlighet att somna fort. Utan sömntabletter och somnade rätt fort ändå. 

Fredag 14/8 (dagen innan Ironman):

Vaknar upp till ännu en härlig dag. Fredag och dagen innan raceday. Vi börjar med incheckning av cykel i bikepark och påsar till växling. Kön var mycket lång men det flöt på bra så någon timme senare så var allt klart och jag fick mitt chip vid bikepark utgången. När detta var klart så var det dags för massage och bestämde mig för att prova kinesiologi tejp till knäna, fick snabbt förtroende för massören Daniel Karlsson (DK Massage, Kalmar) och han förklarade att det även gjorde gott för mina höfter som också brukar göra ont. Senare på eftermiddagen så sluter även Kullbergarna (Sofie och Johan) upp på Öland och vi äter ihop och dem sover över i stugan också. Efter att jag gått över packning och fixat allt som går i förväg så går jag och lägger mig i husbilen. Somnar inte jättelätt såklart men rätt fort ändå. Vaknar till ungefär varannan timme och tävlingsnerverna finns där. 

Lördag 15/8 - Raceday!!

Vaknar när klockan ringer kl.04:25 och stiger upp direkt och klär på mig cykelkläderna och pulsband. Väcker alla i stugan ca 04:35 och min sötenosis Sanna hade frukost klar exakt efter mina önskemål. Tiden tickar på som vanligt men vi kommer ändå iväg mot Kalmar kl.05:05. Bara fem minuter efter min plan. Så vi är framme vid växlingsområdet i bra tid innan start. Börjar och pumpar däck och fyller på drickaflaskorna på cykeln och gör en sista koll så allt ser bra ut och byter även några prylar i påsarna. Sen ställer jag mig i toakön inne i bilepark. Sjukt lång och väntetiden var cirka 30-35 min! Så sen blir det en rask promenad mot tullhamnen där simstarten är. Letar upp min startgrupp och som vanligt så måste jag på toa en gång till innan start. Hinner precis lagom tills vi börjar gå framåt. Småpratar lite med några i kön fram mot start och nu är klockan 07:13. 

Start!! (Först simning 3,8 km)

Springer i vattnet och nu är racet igång. Känner redan från början att det kommer bli extra jobbig simning idag. Vi simmar först i rak motvind (ostlig vind tror jag). Jag simmar ju bröstsim och det känns nästan som man står stilla men första och andra bojen kommer efter ett tag. Sen när vi är längst ut så har vi en lång bit att simma med stark sidvind på öppet vatten. Sjösjuk blev nog dem flesta och jag såg flera som kräktes upp allt dem hade i magen. Mer överlevnad än simning men jag malde på och tänkte att det blir nog bättre när vi kommer runt och lite längre in mot land. Men det var sjukt jobbiga vågor hela vägen tills vi kom in i kanalen. Känslan är nog som att trilla i vattnet och simma för överlevnad ungefär. Sista biten in var jag så slut i ryggen och kroppen så även att det inte var några vågor där så var det kämpigt och märkte på klockan att tiden skulle bli knapp. Maxtiden på simningen är ju 2 tim 20 min men jag kom iaf in på 2 tim 14 min 9 sek. När jag kom upp från vattnet orkade jag inte ställa mig upp. Fick försöka en gång till och då lyckades jag stå upp och gå mot växlingsområdet. 

T1 (Växling från simning till cykling):

Hittar min blåa påse med mitt startnummer på (1074). In i ombytestältet och kämpar för att få av våtdräkten och få ner pulsen lite. Känner mig lite lättare utan våtdräkten men helt orkeslös. Trycker i mig lite energi och sportdryck. Var bland dem sista deltagarna som fick fortsätta ut på cyklingen. Sprang mot cykel utgången. 

Cykel (180,2 km):

Hoppar upp på min svarta Orbea som ser snabb ut iaf. Får lite ny kraft när man hör alla underbara folk som jublar när man kör iväg och ut på Ängöleden och mot Ölandsbron. Men jag har verkligen inte kraften i benen för att orka hålla farten i den kraftiga motvinden på bron. Jag maler på och försöker njuta av det soliga vädret och tänker bara positivt. Sen i Färjestaden så ser jag stora delar av min hejarklack och då blir man extra glad och tänker bort allt som gör ont.

Efter det så är Mörbylånga som är väldigt trevligt att köra in i och tillbaka sen mot Degerhamn. Många står vid vägarna och på sina trädgårdar och hejar. Endel spelar instrument och andra med bjällror och jubel. Det stödet är värt sjukt mycket. Jag vet att jag måste cykla fortare än jag gjorde 2013 då jag missade gränsen efter cyklingen med 37 sekunder! Sen så måste jag köra in min sämre simtid nu också som var 13 min sämre. Detta med ben som inte svarar för det gick så mycket energi i simningen. Så jag satt och räknade mycket på cyklingen hur jag skulle fixa detta och varje mil räknade jag om hur jag låg till. Visste att jag var tvungen att öka lite för att hinna sen när jag tagit mig över värsta motvinden på Alvaret. Några mil efter Alvaret så kom äntligen lite medvind och det kändes som man flög fram jämfört med innan iaf. Var uppe i runt 60 km/h en liten bit. Sen svängde vi höger och sidvind igen och fortsatt malande på 18-27 km/h stora delar innan det var dags för Färjestaden och Ölandsbron igen.

Bron var sjukt härlig med rak medvind i ryggen 36-48 km/h nästan hela bron utom uppför högdelen. Nu kände jag lite medgång och låg nästan en kvart före maxtiden kände jag. Då kom nästa bakslag. Jag blir stoppad av tävlingsledaren som säger att jag inte får fortsätta ut på andra loopen av cyklingen. Jag bryter ihop totalt och sitter kvar vid Ängörondellen. Vid detta läget känns det mycket tungt och jag sitter där cirka 20 minuter och orkar inte förstå att min dröm gått i kras ännu en gång. Helt plötsligt så hör jag en röst från tävlingsledaren att jag skulle köra vidare och ge mig av på cykeln igen. Det hade blivit något fel med cutoff tiden eller feltolkning med en halvtimme. Blev orolig att jag ändå inte skulle klara maxtiden nu när jag stått stilla så länge men jag blev lovad att det skulle rättas i efterhand om det behövdes. Så från total besvikelse vändes mitt hopp igen och jag var så sjukt nöjd att få kämpa för att klara maxtiden efter cyklingen som är 10 timmar. Visste att jag måste hålla samma tempo som innan och helst öka lite. Benen stumnade till lite när jag satt såklart men lyckan övervann den smärtan och första milen var jag så tacksam att få den chans jag tyckte jag var värd. Kalmar delen av cyklingen är ganska långtråkig och sämre vägar men jag bet ihop.

Fick mer och mer ont i ben/rygg/axlar och fotleder. Tankar i huvudet började tänka att det här går nog inte. Men jag försökte tänka med bättre delar av hjärnan som skrek åt mig "Du klarar detta". Fick lägga många delmål och ännu svårare när batteri i Garmin 920XT klockan började varna för lågt batteri. Så jag tappade kontrollen över tempo och kunde bara se klockslag och fick räkna mer manuellt. När jag trodde det skulle stå 160 km på nästa skylt så stod det 150 km. Alltså tre mil plåga till men det var bara att kämpa och hålla maxtiden inom räckhåll. Sista milen in mot Kalmar var rak motvind stora delar och mina ben kände varje vindpust. Ängöleden fick jag upp farten in mot växlingen. Såg på klockan att jag skulle klara det med hjälp av den extra tiden jag blivit lovad iaf. Tio timmar och en minut utan min extra tid jag blivit lovad.

T2 (Växling från cykel till löpning):

Stress och folk som tjatar att jag måste skynda mig ut på löpningen. Bestämmer mig för att inte byta till löparkläder utan köra vidare med cykelbyxor och cykeltröja. Även samma strumpor som innan. Bara på med löparskor, keps och solglasögon och lite energi. På väg ut så försöker en annan tävlingsledare stoppa mig och säger att jag inte hann in på cyklingen men jag förklarar snabbt hur det låg till och min tillgodotid på engelska. 

Löpning (42,2 km):

Glädje att få springa och äntligen göra ett försök trots att jag vet att det borde vara omöjligt att springa ett marathon på under 6 timmar i detta skicket. I huvudet tänker jag att det bara är en mil först och bestämmer mig för ett välbehövligt toabesök efter första aid-station cirka 2 km in i löpningen. Försökte även hitta min special-needs påse men den hade inte kommit på plats tyvärr så jag fick hålla mig till saltgurka, sportdryck, cola och mest vatten. Magen var inte i form men ändå rätt lugn på något vis. Kunde tyvärr inte se mitt tempo för jag hade bara Stegräknare där jag bara såg sträcka och klockslag (fick låna den av min Sanna). Tur jag lagt ner den i min löparpåse som reserv. Men jag sprang på mitt första varv, nästan alla andra var på sitt andra eller sista varv. Därav kunde jag springa med en bit och få draghjälp av många. Jag sprang en liten bit och sen gick jag och höll på så hela tiden. Kilometrarna sprang iväg och ganska snart hade jag kommit till 10 km och tror jag sprungit cirka 1 tim och 20-25 min. Då börjar jag tänka att om jag på något sätt lyckas hålla samma tempo så klarar jag mig i mål. Men jag har aldrig sprungit ett marathon innan och att göra det när benen verkligen säger att du är dum i huvudet. Men jag låter inte någon smärta bestämma utan fortsätter. 14 km och ett varv avklarat.

Publiken är helt underbar och min hejarklack blir större och större. Både andra deltagare och publik peppar till tusen och många ger lyckoönskningar. Mycket småprat med andra på det andra varvet och jag ser deras lycka att dem snart är i mål. Själv har jag mer än ett varv kvar ju. Nu börjar skav i grenen bli rätt markant men jag spolar mycket vatten i en av vattenduscharna längs banan i grenen och fick då bort mycket av saltet som skaver. Det känns genast bättre och man ser vissa som kräks vid sidan av banan. Jag vågar bara dricka vatten och lite cola vid alla aid-stationer från halva löpningen och framåt. Tuggar i mig en saltgurka i var tredje station. Går in för varvning och vet att jag klarat sista cutoff tiden och får fortsätta ut på sista varvet. Ligger fortfarande illa till med tiden.

Jag måste minst hålla samma fart hela sista varvet och hela kroppen säger "Du är inte klok, nu stannar vi". Mörkret faller och början av sista varvet känns lite tomt på folk. Ser inga fler löpare men publiken som är kvar längs Ängöleden förstår att jag behöver stöttning och folk både cyklar bredvid och springer bredvid i omgångar. Alla är mycket måna om att jag skall klara hålla mitt tempo. Sen in i skogen och där möts jag av massa marschaller som lyser upp banan. Mycket ensamt men mycket mysigt. Fast efter några kilometer till så kommer nästa aid-station och massor av underbara folk som hakar på en bit. Samma sak vid sista också och efter det får jag med mig några killar som vet vilket tempo jag måste hålla. När det är två kilometer kvar så dyker hela min hejarklack upp också och Ola springer med mig in i stan. Tror vi springer om en fransman (Renaud) också som är lika sliten. Jag har så ont så jag borde inte kunna ta mig framåt men jag vet att jag måste. Går och springer om vart annat och skriker av smärta. Jag ser aldrig skylten där det står 41 km så jag tror att det är längre kvar än vad det är. Trä bron vid fängelset och in i grottan för sista gången, jag vet fortfarande inte om jag skall hinna i mål. Men när jag ser torget och vet att det är sista svängen får jag krafter som inte finns egentligen. Jag ser målet långt där borta och alla folk på målrakan skriker och jublar. Alla lyfter verkligen fram när dem hyllar mig genom detta publikhav och känns som hela Kalmar var där!! Röda mattan och jublet blir ännu större, här ser jag på klockan att jag kommer klara det utan att behöva använda min extra tid. Armarna upp i luften och mitt livs upplevelse genom målet sen skriker alla "Björn - You are an Ironman". Tiden 15 timmar 55 min 24 sek.

Efter mål så försöker jag hålla mig på benen och sätter mig på prispallen i målfållan och bara njuter av den kokande stämningen. Intervju och tyvärr lite fåordig just då sen blir jag väl omhändertagen av funktionärer för dem ser hur sliten jag är. Får min efterlängtade Ironman medalj. Dem frågar om jag vill sitta på en bår och det var härligt att få sitta ner. Dem bär mig in till Athletes garden och innan dess fick jag träffa Sanna en snabbis också. På väg in i Athletes garden fick jag möjlighet att tacka min massagehjälte som tejpat mina knä innan loppet. Sen kom fyrverkerierna som fin avslutning på loppet. 

Athletes garden (paradiset):

Med lite hjälp så lyckas jag sätta mig vid ett bord och blir serverad chips, pizza och vatten. Finns det mesta man kan tänka sig men jag har svårt att få ner något vidare. Dem skickade med en extra bit mat för att jag skulle äta mer hemma sen. Gick med lite hjälp och checkade ut cykel och allt. Sen hemfärd mot stugan på Öland. Somnade fint med orden "YOU ARE AN IRONMAN" klingande i huvudet och kroppen. Pain is temporary...

Vill tacka alla som gjort detta möjligt!!

Sanna ❤️ (har verkligen stöttat mig)

Emilia, Leo och Wilma

Mor, Mikael och Robert

Far, Ola Ulvås, Tina och Jack

Sofie och Johan Kullberg

Familjen Karila/Karlsson

All övrig släkt 

Västerviksfolket

Sofie och Stefan

Alla stöttande deltagare

Alla facebookvänner

Alla träningskompisar

Alla funktionärer och volontärer

Kalmar RC Triathlon

Lok & Motion Karlskrona

Mekonomen Karlskrona

Skylt & Dekor Karlskrona

ACM & SPM AB

Alla i Kalmar och på Öland som stöttat

Daniel Karlsson (DK Massage, Kalmar)

Astrid

Farfar

Ruffy

Länk till alla bilder från Ironman Kalmar Sweden och veckan innan samt några dagar efter.

Klicka här!!

Länk från min målgång från mobilkamera
Klicka här!!

Glömde skriva om banketten dagen efter. Den var helt underbar och se alla hjältar som klarat loppet dagen innan. God mat och härlig stämning och en fin avrundning på denna upplevelse som inte går att beskriva... har bara försökt skriva lite hur mina tankar var. Bäst är att uppleva själv!

Ha en underbar dag!!

Race-Briefing IM

Igår checkade jag in mig i Kalmar och ikväll var vi på race-briefing möte inför Ironman Kalmar. Imorgon väntar incheck av cykel och påsar till växlingarna. Sen på lördag smäller det igång klockan 7 på morgonen. Laddad nu och försöker intala mig själv att jag klarar att ta mig i mål. 

3 tim löpband

Hade problem med magen förra veckan så det blev dåligt med träning. Provade att gå lite längre i förrgår iaf och sen nu ikväll fick det bli ett test för att se om det finns någon chans. Kändes bra och fick bli 3 timmar på löpbandet i jämnt och lågt tempo (ungefär samma som jag tänkt hålla på IM löpningen). Förhoppningsvis så har jag ju 6-7 timmar kvar när det är dags för löpningen. Tempot ikväll var 7,0 km/h konstant och en kilometer fartökning mot slutet till 8,0 km/h. Det kommer såklart bli sjukt jobbigt men detta genrep kändes som ett steg framåt iaf. Hinner ju inte så mycket långpass med alla motgångar som varit. Mitt mål är bara att ta mig runt på under 16 timmar och viljan finns verkligen! Nästa lördag närmar sig fort nu. 

Träning:

Löpband  22 km (3 timmar)

Steg totalt idag onsdag 33593 st